Nu ska jag snart gå och lägga mig men tänkte skriva ett litet kvällsinlägg till mina bloggisar :) Hoppas ni haft en trevlig dag och kväll :) Min dag har vart okej, har inte lika ont så det känns bättre nu. Duschade nästan helt själv idag, känns gött!

Imorgon ska jag till arbetsförmedlingen och göra massa tester och se vad jag klarar av att jobba med :) Ska bli kul och spännande men är lite nervös! Men det går säkert bra :)

Återkommer imorgon hur det gick!

I eftermiddag var jag, mamma och Bamse hos Hans ( min hyresvärd). Vi hade med oss en flaska vin och grattade honom för han har fyllt 60 år! Jag ville även tacka för hjälpen för han passar Bamse ibland , världens bästa hyresvärd och kan prata om allt. Han är en riktig mysgubbe! :)

Känner ni igen det här med föräldrar som säger orimliga saker och försöker vara elak? Jag har vart med om det mycket i mitt liv, särskilt min pappa. Trodde faktiskt att han hade förändrats på dessa åren jag inte bott hemma men har märkt det tydligare de senaste dagarna. Han är sur och vresig, slänger ur sig elaka kommentarer som är helt orimliga men jag orkar inte tjafsa tillbaka för då blir det en jävla diskussion kan jag lova. Han blir även sur på mamma och om hon frågar nått, jag fattar inte vad det är för fel på honom egentligen.

Jag försöker vara stark och ignorera honom så mycket som möjligt för jag orkar inte bo här och det ska vara bråk och tjaffs hela tiden som det var när jag bodde hemma. Men han har alltid varit sån tillslut stänger man av när det blir för mycket och orkar inte lyssna på hans orimliga påhitt och idéer. Som nu har han för sig att jag ska jobba heltid med en stor jävla ortos (skena) på hela benet, den går från foten och ändä upp till låret och med den som stöd gör att jag bara kan böja benet i 30 grader. Svårt o gå i trappor så i helveta tror han att jag ska kunna jobba?! När man inte kan stå långa stunder...jag fattar fan ingenting!

Men hans beteende kommer bara drabba honom själv så enkelt är det. Man är inte direkt intreserad av att umgås med honom själv när han håller på sådär :( Men jag är starkare än honom för jag vet hur jag kontrollerar mina känslor, inte som han. Kastar ur sig vad som helst till sina barn. Om han älskar oss så visar han de på jävla konstigt sätt och har aldrig sagt det till oss heller.

Han verkar inte förstå att det sårar oss när han kastar ur sig saker som han inte menar eller inte tänker sig för. För så är vi uppfostrade , att vi ska tänka före så varför måste vi vara så "pefekta" om han inte håller sig till spelets regler? Men jag tror det handlar om att han har svårt att acceptera att vi har blivit stora och klarar oss själva. Vi kan stå på egna ben och fixa allt själva utan hans hjälp. Tror han har svårt att acceptera att vi har blivit stora. Tror det är jobbigare för honom än han vill erkänna att det gör ont när knoppar brister. Men det är bara för honom att gilla läget jag fyller 28 och syrran blir 22 i höst och snart dags för henne att flytta hemifrån när hon får fler timmar. Då har han inga "små" barn att ta hand om...

Ville bara lätta på hjärtat lite, hoppas jag inte trötta ut er!